Susanne -> Silena -> Hayami

Jag försökte skriva en liten "om mig" text men det hela blev lite för långt så det får bli ett inlägg istället. =P

Susanne är en utbildad florist som just nu planerar att börja plugga igen för att bli Trädgårdsingenjör eller Landskapsarkitekt. Jag lyssnar väldigt mycket på musik allt från pop, rock till elektroniskt som dubstep och techno. Jag älskar att läsa. Harlequin noveller, fantasy och tjocka episka romaner, är storyn bra läser jag nästan vad som helst men har lite svårt för deckare. Jag spenderar det mesta av min fritid framför datorn, min bror fick mig att prova MMO't World of Warcraft när spelet släpptes för öppen beta testning och jag fastnade direkt.


WoW
Silena (NE Hunter) är inte min första WoW char utan min andra, hon fans från början på Sunstrider EU där jag tog 59 med henne och sedan blev det dags att rolla om på en ny server.
Silena 2.0 skulle egentligen ha varit en Dwarf hunter men när server Haomarush launchade och vi skulle göra chars buggade allt. Det blev ett antal försök sen gav jag upp. Satt på vent och diskuterade olika klasser på vent med de jag spelade då någon sa "You cant roll another hunter Susie thats just gay, make a Priest their imba tho you'll never be as good as me." Jävla Callum tänkte jag och rollade en Dwarf Priest ("Fearward is imba!"). Silena blev min mest framgångsrika char i WoW, gick från casual till hardcore när min bror drog till afrika för utlands tjänst och jag äntligen hade datorn för mig själv. Joint till slut en guild som hete och tog en massa server first's tillsammans med dom. De "first kills jag var med på är Twin Emperors, Ouro, C'thun, Viscidus, Naxxramas bossarna förutom Anub'Rekhan, Grand Widow Faerlina, Instructor Razuvious, Patchwerk, Sapphiron och Kel'Thuzad. Enda bossen jag inte varit med och provat är Kel'Thuzad då jag hade fått nytt jobb då och jobbade sent varenda gång vi hade försöka på honom. Då guilden dödat allt i spelet var det många som tog en paus och guilden blev aldrig vad den varit.

När Burning Crusade kom ut skulle jag för första gången spela tillsammans med min bror, men då vi fortfarande bara hade 1 dator sket det dig Silena 3.0 var en BE Priest som inte tog 70 förens WotLK kom ut.
Jag försökte raida under BC men kände att jag tappat suget och att spelet malde på precis som det gjort tidigare enda skillnaden var att jag inte hade mina gamla sköna guildies med mig längre. Jag spelade BC men fick inget vettig gjort gällande raidandet. Tog 3 chars upp till 70 sen fick det vara. 1 paladin (Loai) 1 hunter (Siilia) 1 Priest (Silena).

WotLK skulle bli min nystart i WoW, jag köpte spelet 2 dagar efter release fast jag sagt att jag inte skulle spela. Det fick bli min BE Priest som skulle få äran att ta 80 först. Jag skulle spela med en gammal vän Wilk som spelat med bla Curse. Tyvärr tröttnade jag precis efter att jag tagit 80, jag klarade inte av allas attityd som blivit väldigt aggressiv i wow. Hade man inga epix/purples så vart man direkt n00b förklarad. Silena tog 80 och jag gick tillbaka till Warhammer online: Age of reckoning som släppts några månader tidigare.


Warhammer!

Hayami är produkten av några misslyckade försök i WAR. Jag började spela vid release då vi fick early access och gjorde en Witch Elf som jag bestämt flera månader innan. Hon var underbar. Jag älskar den klassen och kommer fortsätta med Soleth som hon heter när jag har tid över eller rollar Destruction igen.

Jag och min bror joinade en guild med en massa gamla wow vänner och körde hårt i ungefär en månad, se hände det som inte får hända. Spelet var fult med buggar och laggade och folk tröttnade och kom med en massa ursäkter. Tillslut hade alla slutat inklusive jag och jag funderade på vad jag skulle göra. Alla gick tillbaka till WoW som var gammalt och beprövat och saknade alla barnsjukdomar som war hade. Folk hade glömt hur det var att spela WoW i början med alla quest buggs, håll i spelvärlden och random disconects. Jag gjorde som alla andra till slut och gick tillbaka till WoW.

När jag tröttnat tillräckligt på WoW gick jag tillbaka en snabbis till War men något saknades och jag hade fortfarande inte hittat gnistan, så tog jag några månader ledigt, slösade bort tiden på serier och anime. Jag kände ändå att jag ville spela och att det snart skulle vara dags igen. Till slut tog jag mod till mig och köpte speltid igen tillsammans med min bror. Vi skulle joina några av hans vänner som fortfarande spelade. Tyvärr klarade inte brors Macbook av pressen att köras i Windows och han tappade lusten när han bara laggade hela tiden.

Jag ville spela en DPS klass i WAR eftersom jag healade så mycket i WoW så jag valde det som tidigare varit den klassen med högst DPS en Bright Wizard. Jag har inte ångrat mitt beslut, Bright Wizard är en av de roligaste klasserna jag spelat alla kategorier. Jag spelar numera i guilden som är det med flest members på vår server Karak Eight Peaks. Den är väldigt casual och det passar mig bra. man har alltid ett RvR Warband uppe och man ordnar instans runs varje dag. Jag känner inte folket så bra än men jag försöker komma in i gruppen. I det stora hela trivs jag alla är trevliga och artiga vilket kanske beror på att medelåldern ligger runt 28-30.